Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått.

Nej, jag ska inte gifta mig (även om jag hade velat, så hade jag inte kunnat för någon har inte frågat, men oh nej, jag är inte bitter, jag tycker bara att det är mannens uppgift att ska man någon gång gifta sig så är det banne mig mannen i huset som ska fråga, men jag pekar inte ut någon).

Detta inlägg ska egentligen inte handla om mitt okristliga leverne, utan om gårdagens resa till Malå. Där gav nämligen min faster mig idén vad jag kunde göra med gratisskålen, den jag roffade åt mig för några veckor sedan:

"-Du kan ju sätta blommor i den..."

"-Jaaaa, varför inte?" resonerade lillhjärnan.

Så nu har skålen ett nytt syfte: den agerar bordsdekoration. Förutom nyinköpta blommor (två murgrönor och två rosor för 80 kronor) finns stora delar av min barndom där. Som jag tidigare nämnt hade jag ett litet stensamlar-beroende när jag var yngre (och har än idag), så bland blommorna ligger stenar och snäckor från hela min uppväxt. Däribland stenar från min systers Greklandssemester (hur patetisk är jag som måste samla på stenar från ANDRAS resor??) och glaskulor som jag sparat för jag tyckte de var vackra. Och jag letade också upp ett gammalt glas som tillsammans med prydnads-glaskross blivit en perfekt ljushållare.

Nu behövs det ingen professor med 500 hp från universitetsstudier, för att räkna ut att en skål med blomjord, stenar och övrigt krims-krams väger ungefär lika mycket som en 2-åring. Jag fick kavla upp ärmarna för att bära den till och från vardagsrummet.


Tack älskade faster Brittan för den underbara idén!