Snåltarmen...

...eller rättare sagt förnuftet (sambon), fick mig att inse problematiken med att köpa en soffa som vi inte hade plats med. Den fick alltså stanna på stället jag hittade den. Kanske finns den kvar när det blir aktuellet, kanske inte...

Däremot åkte vi in till Stooooor-schtaaaan i lördags, då sambon skulle spela match. Och jag såg min chans att få fynda lite så jag packade in mig, skrutt och de två inackorderade barnen i bilen och åkte 16 mil för lite second hand-ling och fotboll i kallblåst.

Vi hittade lite böcker, men jag köpte en snygg mössa och sambon (läs jag) hittade en snygg kavaj som gjord för honom! Sviiit!

Nån annan dag ska jag ha mer tid på mig och riktigt gå igenom alla kläder så jag kan fylla på min gapande garderob.

Do you feel lucky punk?

Idag avgörs ödet för den fina soffa jag hittat på second hand-affären här i samhället. Jag hade hoppats att jag skulle ha hittat den självklara platsen där den skulle stå, men eftersom det inte finns mer utrymme än 1m2 i vårat hus, så har jag svårt att hitta någerst den kan stå.

Men förhoppningsvis tycker sambon också om den, och då måste den ju bara in någonstans. Blir kanske förrådet tills den dag vi rymmer den.

Impuls?

Nä...

Behov!

GIVE ME MONEY!

Min mamma gav mig virus i datorn. Tack mamma...

därför detta uppehåll i skrivandet på bloggen. Så fort jag startar datorn är jag rädd att någon finnig fjortis ska ta över min dator. Men vad har jag egentligen att vara rädd för? Mina bilder är säkra, de finns sparade på två ställen.

Antar att jag är lite skadad efter en händelse som inträffade för herrans många år sedan. Detta skedde medan jag bodde hemma hos mina föräldrar och gick högstadiet i Maaaalå. Internet hade inte gjort något större intryck på mina föräldrar, så ville jag ut på internet var det bara att traska upp till kontoret på slakteriet och sätta sig där. Jag hade gjort upp ett system med en liten låda dit jag la pengar för de min/tim jag satt vid datorn. Det system som sen blev igångsatt innebar att jag bara tog upp en tia och la tillbaka den, så att det klirrade lite och då kände jag mig iaf nöjd. Men saken var den att jag var tungt beroende av ICQ vid denna tidpunkt och som vanligt så fick man idioter på sig. Denna gång var det en liten uppkäftig sak som HELA tiden ville skicka en bild på sig själv. Jag nekade... "-Jo, men kom igen... Titta bara på den..." Och tillsist fick jag nog av muppens tjat och accepterade filen. Bilden var ett program som gav honom tillgång till min dator; han gick in på en knäpp sida och skrev till mig på ICQ: "-Give me money!!!" "-Never!" svara jag....

Snabbt av med datorn, ryckte ur internetuppkopplingen och harhjärte slog... Vad hade jag gjort. På jobbdatorn, där alla viktiga program och filer låg! "-You're dead" var det enda hjärnan kunde kommunicera med.

Men jag ringde en av alla mina kusiner och fick hjälp med hur jag skulle ta bort det. För ibland har jag förmågan att lägga totalt onödiga saker på minnet. Som filnamn när de installeras... Han fick inga pengar!

Ack, lik föronnat, så blev jag infekterad igen! Denna gång av min egen mor! How could she? Som vanligt när det gäller datorer, så är min mamma ganska novis. Och hennes kamera var seriously infected, och när jag satte in minneskortet i min dator = trojansk häst som på ett fat.

Men jag älskar min mor för det, jag är förlåtande (läs långsint).

Plugg-leda och knubb-fingra!

Här sitter jag, försöker att plugga. Men är tacksam över att bli störd i mitt intensiva? läsande. Att jag sedan tidigare är störd gör inte saken bättre.

Detta har varit mitt stora gissel sedan högstadietiden; att inte ta studierna på allvar. Det började med att man sparade arbeten/läsning till sista dagen och för att sedan hinna skumma igenom texten i bussen på väg till skolan. En gång steg jag upp kl. 5.00, gick upp till kontoret i andra byggnaden och skrev en berättelse, som senare inte fick mer än G.

Och där har vi största problemet; utan att behöva plugga har jag klarat mig på rätt sida om G-strecket. Hade jag blivit underkänd hade jag måsta ta mig i kragen och fixa till betygen. Men jag har bara behövt sitta med på lektionerna och det har gått vägen. Det får jag lida för nu! Som distansare har man inte den möjligheten att sitta med på lektionerna och därigenom har jag endast mina böcker att förlita mig på. Men då hittar man på så många andra orsaker till att inte plugga: "-Fan va skitit det var här!!" och städning är det VÄRSTA jag vet, eller näst värsta; plugga är nog värst. Men samtidigt är det så jäkla roligt att ta in saker och äntligen förstå vad man egentligen gör. Fast det är så himla långt mellan gångerna man verkligen får en sån uppenbarelse!

Däremot har jag inte alltid hållit mig på god fot med lärarna. Inte för att jag undvikit att plugga... Oh nej! Förutom att ständigt slumra till på föreläsningar lyckades jag med bragden att totalt förnedra mig själv att jag hädanefter haft svårt att möta blicken med en lärare på Lärarutbildningen i Härnösand.

Vi hade just avslutat en tre-dagars hemtenta, och det var dags att skicka in den. Samtidigt som jag gjorde detta pratade jag med min goda vän i telefon, och hon skulle också skicka in sin hemtenta. Denna kurs hade en inlämningssida för hemtentorna, och medan jag pratade med vännen sa jag: "-Ska jag skriva Jävla kuk-tenta som rubrik?", mest på skoj men skrev ändå in rubriken. Vännen skrattade uppmuntrande och tyckte att det vore ett passande rubrik för denna tenta. Vi fortsatte att prata kring arbetet och diverse andra grejer. Och medan jag med ena handen skulle manövrera telefonen, tryckte jag tillbaka markören på rubriken och började radera.

Fast tryckte Enter...

knubb-fingra!

Sidan försvann och utbyttes mot förstasidan på hemsidan.

Jag kände ångesten välla upp och gripa tag i hjärtat... NEJ NEJ NEJ NEJ NEEEEEEEJ! Högst upp bland inlämnade arbeten, fanns ett mail utan ikon för bifogat arbete (vilket stack ut bland de övriga) med rubriken "-Jävla kuk-tenta" inskickad av Josefin Stenlund kl....

Och jag kunde inte ta bort det!!!! Jag skämdes ögonen ur mig. Min vän på andra sidan luren kunde inte sluta skratta och jag kände ett IG krypa allt närmare. Dessutom var jag tvungen att skicka ännu ett mail med bifogad tenta och ursäkten: "-Oj, det blev visst lite fel!"

Någon dag senare fick jag svar från läraren, som sedvanligt mailade alla elever för att visa att tentan inkommit; "-Intressant synpunkt."

Slutet är lika moral-kakigt som vilken Disneyrulle som helst (eller den fantastiska fucked-up-serien "Seventh heaven" eller "Sjunde himlen": "-Är huvudet dumt och knubbfingra för snabba, får kroppen lida!"

Men tentan blev godkänd...

Mångbesök och målarpaus

I helgen har det varit fullt hus! Kära Lil' sis' kom hem på ett, allt för sällan återkommande, besök. Sedan kom svärfars på besök, mor och far har även dem sneppe förbi... Sist men inte minst hade "farmor" 75-års-kalas igår. "Farmor" är egentligen min faster som fick bli min farmor-substitut eftersom jag aldrig hann träffa min riktiga. Så igår vid 13-tiden samlades mestadelen av pappas syskonskara och firade jubilaren.

Idag åkte svärfars hem. Snacka om det känns tomt då efter en sån här helg!

På lördagsmorgonen fattade jag återigen tag om penseln och begav mig ner till det påbörjade måleriet av skrutt-ungen. Det är många lager färg som fortfarande saknas, men det börjar ju likna något. Sämsta med oljefärger är att det torkar så långsamt, speciellt om man håller till i en rå källare. Men det kalla stället har visat sig vara en riktigt trevlig plats för diverse hobbies.

Jag har nästan gjort kvisten klar, det fattas några äppelblommor och några duttar färg på vissa blad. Men är för ovanligheten nöjd med resultatet hittills. Jag längtar efter att få börja med ansiktet... Det känns mest spännande om jag lyckas få till det. Jag har alltid varit kääääss på att rita ansikten, och händer (de är OMÖJLIGA!). Sedan lär det bli intressant, för även om jag lyckats få till att ansiktet ser ut som ett ansikte, så kanske det inte blir det minsta likt skrutt...

En återblick

Tänkte lägga upp lite bilder på ett knåpande jag sysslat med inför jul de senaste åren. Och den senaste julens alster blev två kransar, en till vårat hus och en till svärmor och svärfars hus.

Kransen som hänger på vår dörr.

Det är så grymt roligt, fast stickigt, att få till något som kan förgylla dörren hela vintern ut (för vår hänger fortfarande på dörren!).

Svärmors krans

En updatering...

För att citera mig själv: "Jag är SÄMST!"

Denna gång missade jag inte auktionen. Jag var med och hade ledande bud 5 minuter innan den avslutades. Men då bestämde sig hjärnan att koppla bort helt, och hips vips stod jag där; 1 minut efter avslutad auktion, för att återigen se att lampskärmarna gått mig ur händerna med 1 jävla skrutt-krona!

Avslutar med ytterligare ett citat:

"SÄMST"

Första dagen...

Om kroppen var öm igår, är det INGET jämfört med idag. Och jag bävar inför morgondagen, andra dagen är alltid värst för mig. Men med lite tur kan jag träna bort lite av värken på morgondagens fotbollsträning, men jag tvivlar på det.

Har återigen lovat min mor att köpa lampskärmar. Denna gång ska jag verkligen inte glömma bort det. Hur säker jag än må vara nu, lär det inte spela någon roll. För om 7 h när auktionen avslutas, lär jag ligga på soffan med fingret så djupt i naveln att det helt går mig obemärkt förbi. Dock har jag bett min mor att påminna mig, så förhoppningsvis gör hon det. Annars kan hon inte klandra mig helt denna gång.

Förutom att jag glömde lill-skruttens overall hemma då vi åkte till dagiset idag, glömde jag även mina skolböcker. Så det har verkligen inte var mycket plugg. Men imorgon har vi dotra på dagis från tidig morgon, så då vore det väl ändå förjävligt om jag inte hann läsa minst en sida.

Sist men inte minst, en hälsning till lil' sis': Hur är det med skalperade...?

Öm men nöjd...

Ont i hela kroppen, mörbultad i sinnet, men glad...

Samisk mästare i Innebandy 2009.

Skämsvärk!

Hade läkartid idag... Inte nog med att jag varit jobbig och bytt anledning för besöket redan en gång, bestämde jag mig (efter att ha vaknat med nackproblem och huvudvärk) att återigen undersöka ryggen, och inte ett födelsemärke, bara minuter innan läkartiden inne på receptionen.

Och när läkaren hämtat mig och jag satt i undersökningsrummet utropar jag muntert: "-Jo, jag har problem med ryggen!". Vilken min jag fick... Läkaren utbrister: "-RYGGEN? Det var en överaskning!" Då var jag tvungen att modifiera sanningen lite med att jag inte kommit ihåg vad jag angett som anledning när jag först ringde in. Men snäll som han var, undersökte han först födelsemärket och konstaterade att det inte var något att oroa sig över. Sen tog han sig an ryggen...

Jag berättade orsaken till mitt nackproblem: Att Ante lurat ut mig på skidor och jag försökt efterlikna Jean-Claude van Damme på en isblank väg. Sedan genomgick jag en undersökning, där jag skulle följa en penna med blicken, vrida huvudet och böja nacken. Sedan ville den snälle läkaren att jag skulle le, och jag hade missat ett väsentligt ansiktsdrag hos denne. När han log höll han fram underkäken, och innan min hjärna gjort alla viktiga synapser (GUD SÅ TRÖG JAG ÄR!) kom orden ur min mun: "-Så här (log som vanligt) eller så här? (log med underbett).

Jag möttes av ett gapskratt... och "-Nä, det är bara jag! Det är ingen annan som påpekat det där!"

FY TUSAN VAD JAG SKÄMDES!

Och under resterande delen av undersökningen utbrast han i gapskratt minst två gånger till, bara när han såg på mig.

Jag har insett att jag i fortsättningen kommer att dra mig för att gå till läkare... och prata innan hjärnan bearbetat texten minst 2 gånger.

Kejsaren av Kina tycker om Thé...

...så även jag. Förutom thé så är jag väldigt förtjust i rooibos, kanel, ingefära och hibiskus. Det senare fick vi av svägerskan då hon varit till Egypten, en väldigt syrlig dryck som passar lika bra kall som varm. Kanel brukar jag låta dra i varmt vatten, sedan i med en klick honung och en skvätt mjölk. Det blir som tomtegröt och passar utmärkt när man är frusen! Och en blanding mellan thé och kanel är ett gott hemmagjort chai.

Den senaste favoriten bland théer är ett japansk thé som sambon fått i julklapp av en vän. Passar utmärkt till mat, men i synnerhet till sushi = SMASK!! Fick även flera olika (goda) Thailändska théer hemskickat från en bekant.

Och förutom ett gott thé, tycker jag mycket om alla små burkar man ska ha till förvaring. Har under ett år börjat hitta fina burkar som jag kan fylla med härliga théer från jordens alla hörn. De senast inköpta burkarna hittade jag på auktion i somras, två stycken Horniman-burkar (jag älskar namnet, det är så uppmuntrande!).

De gick på ungefär 50:- och med på köpet följde en blå skrivbordslampa. Yay!? Burken med det härliga mönstret och orange lock köptes på den lokala second hand-butiken för en billig penning, typ 5:-. Men de andra burkarna har jag tagit från sommarstugan och förråd.

Har förresten brutit ett löfte; en nagel har rykt. Men det är inte mitt fel... Män som hatar kvinnor (som jag och sambon lyssnar på vid matbordet) är så jäkla spännande!

Sängdags...

Värkande kropp, gråtande, febrigt barn (stackars älskling) och trött karl...

Idag var första fotbollstränare med "riktig" tränare, han har inte bestämt sig om han vill träna oss än, men det vore härligt, för han var både duktig och pedagogisk. Enda problemet för mig är att jag inte hör ljud under 130 decibel, så när tränaren vände ryggen till så hörde jag inte så mycket. Därför misstänker jag att intrycket han fått av mig är den där dumma bruden som inte fattar något i fotbollsväg. Vilket i och för sig är sant, jag fattar inget i fotbollsväg. Har börjat lära mig vad tillslag är och varför den som springer mot andra stolpen ska vara släpande bakom den som går på första.

Nä, tacka vet jag innebandy. Och i helgen blir det nypremiär... Har haft klubban liggandes på hyllan i 2 säsonger. Det är sjukt vad jag längtar! Däremot kan det bli ganska kul att se mina tafatta försök till rusher, lär väl orka ett byte innan mitt försök till come back är över.

"Innebandyspelande mamma fick panikångest på Same-SM när hon upptäckte att konditionen var borta."

Min egen lilla blomma...

För flera år sedan strosade jag omkring i grannsamhällets second hand-butik. Väldigt bra ställe att hitta böcker, kläder och småprylar. Där handlade jag mycket under min skoltid. Men denna gång kikade jag bland glasen och porslinet, och hittade ett väldigt förtjusande glas. Numera har jag glömt bort vad jag betalde för glaset, men det rörde sig om 5-10:-.

Sedan har det stått i min hylla, och jag har inte direkt tänkt så mycket på det förutom att det är ett väldigt fint glas. Och när jag senare blev med barn och frågan om namn kom på tal så började ett namn kännas mer och mer självklart, om det skulle bli en tjej vill säga.

Väl efter en fruktansvärt snabb förlossning, låg hon där; vår lilla Iris. Bättre namn finns det inte för vår gullunge. Och det var i efterhand jag upptäckte att det på glaset står Iris. Men jag är intresserad av historien bakom glaset; är det en hel servis eller är det one of a kind? Dock kvarstår följande; att glaset är superfint och med namnet Iris, blir det mer värt i mina ögon!

Ett riktigt fynd!