Värkande kropp, gråtande, febrigt barn (stackars älskling) och trött karl...
Idag var första fotbollstränare med "riktig" tränare, han har inte bestämt sig om han vill träna oss än, men det vore härligt, för han var både duktig och pedagogisk. Enda problemet för mig är att jag inte hör ljud under 130 decibel, så när tränaren vände ryggen till så hörde jag inte så mycket. Därför misstänker jag att intrycket han fått av mig är den där dumma bruden som inte fattar något i fotbollsväg. Vilket i och för sig är sant, jag fattar inget i fotbollsväg. Har börjat lära mig vad tillslag är och varför den som springer mot andra stolpen ska vara släpande bakom den som går på första.
Nä, tacka vet jag innebandy. Och i helgen blir det nypremiär... Har haft klubban liggandes på hyllan i 2 säsonger. Det är sjukt vad jag längtar! Däremot kan det bli ganska kul att se mina tafatta försök till rusher, lär väl orka ett byte innan mitt försök till come back är över.
"Innebandyspelande mamma fick panikångest på Same-SM när hon upptäckte att konditionen var borta."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar