Har varit dålig på att blogga. Det finns helt enkelt inte tid till det mellan fotbollsträning, innebandyträning, fotbollsträning och helg! Men jag ska verkligen försöka, har en helt hop fynd som bara väntar på att få visas upp.
Igår fyllde jag år. (Hurra hurra till mig). Fortfarande 23! Yep, you bet!
På torsdag åker vi (jag och my partner in crime) in till stor-stan och loppisshoppar. Vilket jag längtar till!
tisdag 27 april 2010
torsdag 8 april 2010
Ljusare tider
Man glömmer bort för varje år hur ljust och härligt det blir så här års. Men för det ska jag inte understryka myset med tända ljus och mörka mornar...
Tänkte därför hylla ljuset, när påsken är över och asfalten tinat fram.
För flera herrans år sedan, då granngården fortfarande var vandrarhem, anordnades auktioner på övre-lägda. Bland alla saker fanns en fyndlåda, som jag ropade in för 50:-. I denna fyndlåda fanns en gammal kandelaber, oxiderad och svart av ålder. Med mycket slit och idogt gnuggande fick den åter sin forna lyster. Den är i pläterat silver, men det gör inte mig något. Däremot var det flera år som sagt, sedan jag köpte den och putsade upp den, så det var dags igen. Men med den förra gnuggningen i åtanke, fruktade jag blåsor i händerna. Istället tog jag till ett gammalt husmorsknep: Kokhett vatten, grovsalt och bikarbonat. Det hade säkert funkat bra, tyvärr hade jag för lite bikarbonat. Det gick lättare att putsa, men långt ifrån all oxid försvann. Då tog jag av mig snällhandskarna och på med hårdhandskarna. Syrran hade universalmedel i städskåpet, och det funkade fint. Utan söndergnuggade händer!
Under påsken och Earth hour, fick kandelabern sprida ljus i vardagsrummet. Den har praktplatsen på spishällen.
Tänkte därför hylla ljuset, när påsken är över och asfalten tinat fram.
För flera herrans år sedan, då granngården fortfarande var vandrarhem, anordnades auktioner på övre-lägda. Bland alla saker fanns en fyndlåda, som jag ropade in för 50:-. I denna fyndlåda fanns en gammal kandelaber, oxiderad och svart av ålder. Med mycket slit och idogt gnuggande fick den åter sin forna lyster. Den är i pläterat silver, men det gör inte mig något. Däremot var det flera år som sagt, sedan jag köpte den och putsade upp den, så det var dags igen. Men med den förra gnuggningen i åtanke, fruktade jag blåsor i händerna. Istället tog jag till ett gammalt husmorsknep: Kokhett vatten, grovsalt och bikarbonat. Det hade säkert funkat bra, tyvärr hade jag för lite bikarbonat. Det gick lättare att putsa, men långt ifrån all oxid försvann. Då tog jag av mig snällhandskarna och på med hårdhandskarna. Syrran hade universalmedel i städskåpet, och det funkade fint. Utan söndergnuggade händer!
Under påsken och Earth hour, fick kandelabern sprida ljus i vardagsrummet. Den har praktplatsen på spishällen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)