Man kan lära gamla hundar...

...och i detta fall en tik:
Som jag har kämpat och slitit. Äntligen har jag ungefärlig koll på hur bloggen ska skötas.

Ögonen är trötta, benen är trötta (fotbollsträning idag med 4 tappra själar), hjärnan är trött (tungt att tjorva på med denna sida), sambon är trött (stackarn jobbar ju och går skola samtidigt), dottern sover redan ("Ingen kommer ihåg en fegis!"). Det mest rimliga vore ju att jag själv gick isäng.

Men då sitter man här, detta gissel som hädanefter kommer att hålla mig vaken om nätterna, stillsamt grubblandes över vad som borde passa att blogga om. (Sen hjälper det inte att det började en spännande film på tv, en ruskigt spännande film).

I dagarna ska jag försöka komma igång med genomgången av mina auktion-/loppis-/tradera-fynd. Men jag vill ju inte blaffa upp allt i en gång, min tanke är att det ska kännas ungefär som en choklad-julkalender. Precis som man låter dagens chokladbit smälta på tungan, ska man redan då längta efter vad som gömmer sig bakom morgondagens lucka.

Dock misstänker jag att det är endast jag som får denna euforiska känsla av lycka när jag ser ett riktigt fynd, så mina fynd kanske uppfattas som skrot (vilket det oftast är) av Er läsare. Men det spelar ingen roll, jag älskar mitt skrot och hade jag inte haft en förnuftig karl (och en snåltarm som jobbar mer febrilt än myror på hösten) så hade jag säkert dragit hem tillräckligt för att fylla IKEAs lagerlokal på Birsta.