För att avsluta det jag påbörjade: Laben gick bra, även om jag stötte på lite hinder i mitten och mot slutet. Men 0,75 g prov fick jag tillsist, efter att ha börjat med 3 g startmaterial. Ingen bra jämförelse eftersom det var molen vi räknade på. Men iaf så hade jag 19 % kvar efter 5 dagars laborerande. Godkänd blev jag!
Hemresan gick värre. Efter att halvt stressat sönder och var beredd på att preja bussen av vägen för att hinna med den, betalade jag min biljett. Väl inne på bussen och 6 timmars resande framför sig, började Iris hyta kall-pärern! Och hon höt och hon höt! I tre timmar höll hon på tills hon somnade in i min famn, och där fick hon sova ända tills vi körde in i Skellefteå. Då jag väckte henne fick jag till svar: Kall-pärern!
Väl hemma fick kropp och själ lugna ner sig och precis innan sängdags sa jag till sambon: Imorgon har jag säkert migrän!
MYCKET RIKTIGT! Bra jobbat Josefin, du vet verkligen hur kroppen din fungerar! Halv 7, när sambon steg upp och gjorde sig klar för fotbollsresa till Gällivare, vaknade jag med en hemsk huvudvärk. Jag fick be syskonbarnen komma över och ta hand om Iris, medan jag ömsom sov, ömsom låg över toalettstolen, tills min mamma kom och avlöste dom. Stackars barn, men Iris hade kul! Sedan vid 10-snåret kunde jag börja röra mig igen. Och då var det nästan avresa för egen del, till Robertsfors och spela fotboll. Och det gick ju som det gick. Jag har försökt spela innebandy några timmar efter ett migränanfall, och nu kom jag ihåg hur det kändes!
Men nog självömkat. Idag har jag jobbat, känns bra. Men huvudet är trött och kroppen skriker efter sömn! Vi får se vad som händer imorgon!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar