Fotboll, regn och tristhet

Min ledsamhet från gårdagen har fortfarande inte gått över...

Så här ligger det till: Huset jag alltid drömt om att få äga, har gått mig förbi rakt under näsan. Upptäckte i måndags att huset stod tomt, och jag tog reda på var ägaren höll hus och åkte för att prata med henne. Det blev inte av den dagen, men jag kastade ut trådar åt alla håll. Och igår på kvällen fick jag domen: Huset var redan sålt.

Jag kan inte gräma mig över att jag inte försökte, för det gjorde jag. Men! Det jag grämer mig så jävulskt över, är blotta tanken att det varit till salu och jag fick inte ens chansen att vara med i försäljningen!

Men som arga snickaren skulle ha sagt: "-Det finns värre saker, eller hur!?"

Så just nu vill jag bara gräva ner mig och sluta drömma om detta hus. Konstigt att avsaknaden på drömmar, gör att man känner sig tom. Bara att skapa en ny dröm! Bara...

Avslutar med en stämningshöjare: Toko har en förkärlek till att krypa ner i byxorna när man besöker toaletten. Här ligger hon och snusar på husses kalsonger. Ja, eller... ligger och ligger. Hon har väl svimmat, kattstackarn.

Sista fotbollsmatchen imorgon. Heja Fromheden! Den här tar vi!