Såg en hemmagjord annons på ICA om en loppis som var på väg att stänga för sommaren, en loppis som jag längtat efter att besöka. Så jag drog med mig lillasyrran och åkte till Norsjövallen. Väl på loppisen hittade jag en snygg silvrig termos (20:-), en mekar-keps (gratis) och en klocka. Inte vilken klocka som helst, utan en väckarklocka och inte vilken väckarklocka som helst, utan en som saknar snooze, och inte utan vilken snooze som... Och är det något denna familj verkligen behöver så är det en väckarklocka utan snooze! Jag och sambon har ett inbyggt försvar mot snooze-funktioner. 9 minuter blir till 45 i ett nafs.
De begärde 10:- för klockan, inte mycket för världen. Jag frågade om den funkade och då blev det funderationer. Loppisägaren kunde inte lova att den fungerade, så det hela slutade med att jag skulle få klockan. Vi stod kvar och pratade en stund om loppisar och vad de skulle göra med prylarna när herrn i huset upptäckte ett eluttag. Vi beslöt oss att testa klockan, och den lyste och ringde när klockan hamnade på tiden man ställt in den. Great success! Men frun tyckte att jag fortfarande skulle få den, men jag insisterade och betalade för mig. Blev så glad över den nya fina klockan.
När jag kom hem och startade klock-fan så visade det sig att klockan lyser och ringer när klockan hamnar på tiden man ställt in den, men that's about it. För den klarar inte av att gå för egen maskin, bara om man vrider runt den manuellt. Men 10 kronor är inte mycket för världen, den är så pass läcker. Ska låta sambon gå lös på den med sina mekar-fingrar (läs fingers of sudden death). Annars får den symbolisera min skönhet (som står oberörd av tiden) eller var det min hjärnas utveckling?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar