För snart fyra år sedan, var jag på en auktion i mammas hemby.
Det fanns mycket fint, men som vanligt är det så här: Ingen bjuder på en grej, och då känner jag; "-Oj, den där saken är ju ganska fin... Kanske jag budar en tia?" Och så bjuder jag, och auktionisten hinner säga: "-Första, andra och..."... Då bjuder nån över... Och så är det nästan varje gång jag är på auktion. Suck!
Men iaf, jag hade inte fått något under hela dagen. Började känna mig lagomt glad (låter jag om jag har ett beroende??), då det sista som bjöds ut (de flesta hade i detta laget gått hem) kom en stor klumpig byrå. Den var fläckig av vatten som spillts på den, och det satt ett klistermärke på vardera draglucka. Men jag såg charmen bakom dess skamfilade yttre och ropade ut mitt bud. Den här gången tog jag i så att ingen skulle bjuda över mig.
Och jag fick den för 50:-, ingen bjöd nå mer. Och då blev man snål och tänkte: "-Jag kanske hade fått den för 20:-). Men med min tur hade väl någon börjat ropa, för; "-Så där billigt ska en sån där möbel inte få gå för!".
I alla fall, jag tog hem den. Och med stark bärhjälp (Tack Evelina) lyckades vi kånka den 27 ton tunga byrån upp för vår dödstrapp. Väl på plats började jag renovera upp den. Det blev slipning av all träyta, och fläckar och klistermärkena (eftersom de hade suttit på byrån ett tag, hade träet runt om mörknat och lämnade två ljusa fläckar) försvann. Sedan betsade jag och sambon byrån mörkbrun och sist ett vaxlager på översidan. Och jag är fortfarande så himla nöjd med byrån! Sedan vi skaffade tv:n har det varit tv-bänk, och jag har gjort en öppning på baksidan där vi dragit ut sladdar från videon (jo, ni vet en sån där mackapär där man kan spela upp så kallade videofilmer, det som fanns innan dvd-filmer. Ser ut som stora kassettband (om det är till någon hjälp?)), dvd:n och boxern. I andra dragluckan står en gammal cd-växlare som inte funkar, det är bara radion som används.
Förhoppningsvis ska hela schabraket ner i helgen! LÄNGTAR!!!
Här är det bara ena luckan, benen och lådorna i mitten kvar. Handtagen fick vara, de var så svåra att få till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar