Igår fullbordades mitt 25:e år på jorden och det 26:e inleddes.
Och trots min ringa ålder, känner jag hur mogenheten (Mogendomen, syns till höger) sakta närmar sig. I sinne och kropp känner jag mig knappt äldre än 20, om än en otränad 20-åring. Men jag känner att mina fotbollsvänner ser mig som gamm-tanten i laget. Eller som Errajka så snällt påpekade (med beundran i rösten); "Vad vuxen du låter!" när jag berättade kring schismen som varit i laget och min syn kring det hela.
Förutom den lilla fadäsen, som inträffade på sjukstugan under en undersökning av min rygg, funderar jag faktiskt ett tag kring vad jag kan säga och inte säga. Smart i vissa fall, men det kan vara väldigt befriande att bara plumt och burdust yttra sina känslor utan någon vidare eftertanke. Men som sagt, nu har jag börjat bita mig i tungan (MED ALL RÄTT) för att inte framstå som en dum, elak och okänslig sur-.....
Men trots att jag inte känner mig gammal, så känns det fruktansvärt skönt att bli ombedd att visa leg på systemet eller att höra en 5:e-klassare säga; "Oj, jag trodde hon var 23!" när åldern kom på tal.
Börjar seniliteten slå till??? Visst har du väl ändå fullbordat ditt 26:e år och påbörjat ditt 27:e?! :-D Grattis i efterskott!
SvaraRaderaJo.. det är förvisso sant. Men ack så deprimerande det låter. Då är jag hellre senil och 1 år yngre! =)
SvaraRadera