Lucka nummer 1

Dagens chokladbit är ett par snygga stövlar jag kom över för ett halvår sedan. Med en höks penetrerande blick, undersökte jag noggrant skorna. De höll måttet! Väl på fötterna var de nästan för små. Men varför uppfanns då vaselinet? Klämda tår skrämmer inte mig!

Sagt och gjort, jag köpte skorna för ynka 50:- (FYND!), vilka jag var tvungen att låna för att jag inte hade nog med pengar med mig. Sen måste jag erkänna att min kära mor betalade tillbaka skulden, vilket egentligen gör henne till ägare. Typiskt!

Skorna i bagagen, skorna på väg hem, skorna visades för sambon...... *suck* Men jag hade i alla fall ett par nya stövlar!

Inför Stockholms-resan tänkte jag att det vore läckert med ett par vintage-skor på tassarna när vi flanerar genom gamla stan. Så jag bestämde mig för att gå in skorna precis innan avfärd mot Umeå. Dock slutade med att nervbarnorna till fötterna ströps och hjärnan tog det kloka beslutet: "-Jag kanske ska ha på mig ett par mysiga skor när vi ändå åker bil?!!" Och tur var väl det!!! Vid avtagandet av skorna, uppdagades det att mitt hawk eye hade bedragit mig. Klacksulan på ena skon var lagad, med vad som synes som hemmagjord kola! Så halva sulan på klacken saknades, och petade jag försiktigt på den så frasades den sönder och samman. "-FAAAAAAAAAAAN!" utropade jag. ("-Puh", tänkte hjärnan).

Efter detta har jag klackat om skorna, och under omklackningen har jag börjat vänja mig vid tanken av att inte äga dessa skor längre. Därför ska jag, så fort tummen lossnar, lägga ut dem på en känd auktionssida, i hopp om att de drar in mer pengar än vad de kostade att köpa och klacka om, så jag kan betala tillbaka till min mamma (som även klackade om dem).