In the name of blogg...

...what more in the name of blogg?

Igår under mitt mastodont inlägg ådrog jag mig, min första blogg-relaterade skada. Eller, att sitta böjd över datorn förvärrar bara en ursprunglig skada jag fick under en skidtur med familjen. Likt dramat som utspelades vid OS i Salt Lake City mellan Elofsson och Mühlegg, vem av oss som var dopad får ni själva avgöra, hade jag täten runt hela banan. Tills jag gjorde det fatala misstaget att försöka ta mig över en isig väg. Enbart på grund utav att mina skidor var så tunna och svaga (INGET ANNAT) bestämde jag mig att ta det försiktigt nerför plogkanten istället för att åka rakt ner på vägen. MEN! mina skidor fick för sig att åka åt ett annat håll än vad kroppen tänkte, och resultatet blev en prakt-vurpa. Jag lyckades ta emot mig med armbågen (skönt) och nacken lade sig mot axeln i ett makabert ömhetsbevis. Hade jag inte legat på en väg och ömkat, hade jag inväntat ambulanshelikopter och nackstabilisator! I promise! Näääääh, istället kravlade jag mig upp och stakade iväg hem till vårt trygga, skaderisk-fria hus. Gissa om jag var förbannad över att ha blivit LURAD ut på skidorna!

Men i alla fall blev ryggen helt fucked up, och sedan dess har jag haft en låsning i bröstryggen. Och för två veckor sedan bestämde sig nacken att lägga in en skiljsmässa. Fruktansvärd (nåja, överdriv mer) värk, domningar och kräkningar har kommit som ett brev på posten.

Så, imorgon kanske jag kan bete mig som en riktig människa, blogga om det jag verkligen hade tänkt blogga om och inte nån självömkan och vältrande i "oh, vad det är synd om dig"-kommentarer (men de tas emot med öppna armar).

One man come in the name of love, one man come and go...